En "liten gåva"

 Under tiden som jag var hemma och sjuk ( en lång historia som förhoppningsvis går mot sitt slut nu ) så fick jag ett sms från en underbar kollega och vän. Hon skrev att hon hade lämnat en liten gåva till mig på jobbet.

Nyfikenheten höll på att riva sönder mig under tiden jag var hemma, men så förra veckan så var jag äntligen tillbaka på plats igen och kunde hämta min "lilla gåva" som hon så fint uttryckte sig! Men, jag lovar er, det var absolut ingen liten gåva. Det var allt annat än en liten gåva. 

Det var massor av små saker i denna "lilla gåva" noga utvalda kan jag tänka mig. Hon känner mig så väl!

Ett härligt liten målarbok med pennor till, jag älskar att färglägga. Jag kan inte teckna/måla själv så som min syster kan eller som min biologiska pappa kunde. Jag fick ej ärva den genen. Men kärleken till pennor, penslar osv har jag dock ärvt men inte konstnärsgenen som sagt. Men färglägga det kan jag. Så himla lugnande och rogivande så detta passade mig perfekt.

Ett litet ljus, en badbomb och en underbar ansiktsmask, till ett eget litet hemma spa. För att skämma bort mig själv och bara njuta. Ljuset har jag inte tänt än, badbomben måste jag använda inom en månad. ( Förklarar det i ett annat inlägg ) Ansiktsmasken har jag dock använt. Och så ljuvlig den var! Och luktade så gott. Så svalkande och riktigt underbar var den.

Och så lite ljuvlig mörk choklad när sötsuget faller på. Kanske till en kopp god kaffe, när jag sitter och färglägger! Vem vet när denna choklad slinker ned.

Denna lilla tavla låg i denna påse också! Åh jag blev så rörd när jag såg den så jag började nästan gråta! Precis de ord jag behövde hör/läsa där och då! Jag vet inte just nu vid skrivandes stund vart jag skall ha den, för jag vill kunna läsa den varje dag, som en påminnelse varje dag! Nära sängen i alla fall!

Sist men inte minst en liten tepåse. Vet inte när jag skall ta mig tillfället att dricka detta te då jag nu för tiden dricker kaffe. Glömmer bort att dricka te. Men det tillfället kommer nog inom kort skall du se.

Ja som ni ser så kan jag inte förstå hur hon kunde kalla det en liten gåva! Detta var en underbar och stor gåva! En varm gåva som värmde mig ända in i själen och som lämnade ett leende i mitt ansikte hela den dagen. 

Hur kan lilla jag ha så underbara och goa vänner runt omkring mig? 

Nu var det länge sen..

Nu var det fruktansvärt länge sedan jag skrev. Har jag tappat lusten till att blogga? Nej verkligen inte. Snarare tvärtom. Jag har haft miljoner med inlägg inom mig, mycket tankar hit och dit som jag fnulat på och funderat på att dela med mig men har av olika skäl valt att inte skriva om det. En enkel förklaring till detta är: mitt mående både psykiskt och fysiskt har inte varit den bästa ett bra tag nu! Så jag har inte funnit någon ro till att sätta mig ned och blogga heller. Jag har känt mig så himla stressad inombords. Helt galet.

Men nu har jag efter en lång tid bestämd mig för att få det hela att vända. Men jag har en sak kvar att göra som jag vet kommer påverka mitt mående. Jag har en tandläkartid in bokad nästa vecka, efter det besöket kommer nog mitt mående bli betydligt mycket bättre. Alla som har haft tandvärk någon gång i livet vet hur det känns och hur man kan må och hur mycket det påverkar ens psyke. Så, efter det besöket kommer det mesta vända sig till det bättre.

2020 har varit genom tiderna det värsta året i mitt liv, inte bara mitt liv utan flera miljoner och åter miljoners liv. Denna pandemi har påverkat oss alla på många olika sätt. Jag tackar Gud för att jag inte har förlorat någon kär och älskad person i mitt liv som sååå många, alldeles för många har gjort. Så nu när hösten kommer så skall jag försöka ändra på mycket i mitt liv, förändra det till det bättre och börja tänka lite mer på mitt mående och bli bättre på att ta hand om mig själv. Hur vet jag inte direkt på rak arm, men jag jobbar på det redan nu med små steg. En sak i taget som min älskade syster Lisa sa sist vi träffades. Och hon har rätt. En sak i taget och inte för många projekt på en gång, då blir det bara mos av alltihopa! Hon är lite klok den där.

Så från och med nu så lovar jag er att bli bättre på att uppdatera här!

🙏Ljus, värme och kärlek! Namste🙏

Måndagstankar...

Så mycket tankar denna måndag, de bara fladdrar och far inne i skallen på mig. Jag försöker för allt i världen att inte fastna i dem och låta dem ta över hela min dag. Eller ta över hela mitt väsen. För det orkar jag inte mer. Jag orkar inte att leva i denna bubbla längre. En mörk, grå-dassig skit bubbla.

Det är dags att jag tar tag i detta och ser till att det är jag som går ut som vinnaren i det här. För mitt mående har inte bara gått ut över mig, min familj utan mitt jobb också då jag har varit hemma så himla mycket nu under våren. Ja, i mars var jag sjukskriven på grund av någon sorts virusinfektion - nej inte corona! Men efter det så har jag haft det riktigt kämpigt. Min skalle har gått på högvarv, min kropp har känts tung som betong och totalt slut. Ingen som helst ork.

Jag har nu varit hemma i en vecka igen, trött, super trött, super trött och super nedstämd. Har varit i kontakt med vårdcentralen, lämnat en massa olika blodprover och fått tid för samtal. Vilket bara är bra.

För nu tänker jag inte låta detta mående ta över mitt liv.

Sommaren ligger för våra fötter, härliga, lata, varma sommardagar. Semestern ligger runt hörnet. 5 arbetspass kvar till min semester börjar. ( Hade inte tänkt räkna arbetspassen, men i dag blev det så i alla fall ) Och sommaren och semestern är något jag verkligen längtat till detta år.

Denna sommar kommer ju verkligen vara annorlunda. Det blir först och främst det andra året i rad som vi blir hemma och inget Danmark. Men vad göra när vi lever i en pandemi? Det är bara att bita ihop och resa sig och gå vidare.

Helst av allt så hade jag ju velat ligga på en strand i Danmark i sommar och lapa en massa sol! Hahha, låter det som jag? Nej absolut verkligen inte. Jag är absolut ingen ligga-på-stranden-människa i flera timmar och bara befinna sig i solen. Ja, när jag var barn kanske men inte nu som vuxen. Jag blir så himla rastlös. Jag lever dessutom ihop med två badkrukor. Kocken han fryser hela tiden i vattnet, i stället för att röra på sig och njuta av vattnet som en annan gör så står han still och fryser. Junior han har absolut inte ärvt "badsinnet" ifrån mig. Han har ärvt pappans "badkrukasinne" vilket jag tycker är fruktansvärt tråkigt! Så vad skall jag då göra på stranden en hel dag? Ligga och plågas i solen och antigen få solsting? Bränna mig och se ut som en nykokt kräfta? Nej, inte vad jag gillar.

Jag är inte någon soldyrkare direkt. Jag är hellre ute och rör mig i värmen och upplever något nytt. För bada har jag ju gjort så himla mycket i min barndom! 

Är jag på semester någonstans, hemma här i Sverige eller i Danmark så vill jag upptäcka den staden jag befinner mig! Äta gott, titta, känna, klämma - ja använda alla mina sinnen.

Samtidigt så älskar jag stranden och havet. Men på kvällen, när solen inte är lika varm, stranden inte är överfylld med badgäster. Att sitta på en filt, köra ned tårna i sanden och känna dess värme och sila sand mellan fingrarna, ja det är livet. Det är bland det härligaste som finns. Att sitta och titta ut över havet och bara samla sina tankar. Ack så härligt.

Och mumsa på en mjukglass som är så kall så det nästan ilar i tänderna. Ja det är livet! Ljumma sommar kvällar, brisen som kommer från havet, skriande fiskmåsar och den där mjukglassen! Och jag lovar er, mjukglass i Danmark wow så god den är och speciellt med Guff-guff på!