Nu var det länge sen..

Nu var det fruktansvärt länge sedan jag skrev. Har jag tappat lusten till att blogga? Nej verkligen inte. Snarare tvärtom. Jag har haft miljoner med inlägg inom mig, mycket tankar hit och dit som jag fnulat på och funderat på att dela med mig men har av olika skäl valt att inte skriva om det. En enkel förklaring till detta är: mitt mående både psykiskt och fysiskt har inte varit den bästa ett bra tag nu! Så jag har inte funnit någon ro till att sätta mig ned och blogga heller. Jag har känt mig så himla stressad inombords. Helt galet.

Men nu har jag efter en lång tid bestämd mig för att få det hela att vända. Men jag har en sak kvar att göra som jag vet kommer påverka mitt mående. Jag har en tandläkartid in bokad nästa vecka, efter det besöket kommer nog mitt mående bli betydligt mycket bättre. Alla som har haft tandvärk någon gång i livet vet hur det känns och hur man kan må och hur mycket det påverkar ens psyke. Så, efter det besöket kommer det mesta vända sig till det bättre.

2020 har varit genom tiderna det värsta året i mitt liv, inte bara mitt liv utan flera miljoner och åter miljoners liv. Denna pandemi har påverkat oss alla på många olika sätt. Jag tackar Gud för att jag inte har förlorat någon kär och älskad person i mitt liv som sååå många, alldeles för många har gjort. Så nu när hösten kommer så skall jag försöka ändra på mycket i mitt liv, förändra det till det bättre och börja tänka lite mer på mitt mående och bli bättre på att ta hand om mig själv. Hur vet jag inte direkt på rak arm, men jag jobbar på det redan nu med små steg. En sak i taget som min älskade syster Lisa sa sist vi träffades. Och hon har rätt. En sak i taget och inte för många projekt på en gång, då blir det bara mos av alltihopa! Hon är lite klok den där.

Så från och med nu så lovar jag er att bli bättre på att uppdatera här!

🙏Ljus, värme och kärlek! Namste🙏

Min ametist!

 Förra veckan led jag av fruktansvärda mardrömmar, så verkliga att jag vaknade flera gånger per natt alldeles panikslagen och kallsvettig. Det blev så illa att jag knappt ville lägga mig för att sova på kvällarna. Tittade på tv i sängen långt in på natten tills jag somnade av ren och skär utmattning.

Men sen så kom jag på att ametisten ( den lila kristallen på detta fat ) är bra mot sömnproblem.

Så för tre eller fyra kvällar sedan så hämtade jag en av min ametister, la den i handflatan och blundade. "Programmerade" den med min önskan, la den i en liten tygpåse och stoppade sedan in den i min huvudkuddes örngott.

La mig för kvällen. Somnade på en gång. Och tro det eller ej. Men nu har jag sovit med den under huvudet i flera nätter och jag har inte drömt en enda mardröm. Somnar på en gång utan problem! Så himla skönt! Ren tillfällighet säger nog många skeptiker nu som läser detta. Och det får ni absolut säga!

Hur som helst, så får jag sova nu om nätterna utan att vakna kallsvettig och skräckslagen, så ni kan nog alla gissa vad jag tror.

Väntar på nya kristaller....

Jag och min man satt härom veckan och tittade lite på tradera. Han har lovat mig att hålla utkik efter kristaller. Även om han inte tror på detta själv så ser han vilken glädje dem bringar mig och hur bra jag mår av att ha dem in min närhet. Och när vi satt där så dök dessa tre skönheter upp! Jag är kär på riktigt och längtar tills dem kommer hem och jag kan hålla dem i mina händer. Ni kanske tycker jag är löjlig, ni som inte "förstår" men ni som gör det förstår säkerligen varför jag är så lycklig som har hittat den fösta kristallen!

Denna otroligt vackra kristall heter: Angelit!

Egenskaper: Medkänsla, support och healing.

Jag kommer att skriva mer om denna vackra kristall när jag har den hemma i mina ägor.

Denna skönhet är en bergkristall/ Clear Quartz.

Egenskaper: Klarhet och intuition.

Skriver och berättar mer om denna när jag har den i min hand.

Selenit ( stav ) heter denna skönhet! Som jag längtat efter och som jag snart har i mina ägor

som sagt! Kommer kolla brevlådan varje dag denna vecka.

Egenskaper:  Renar, Klarhet och lugn!

Mer om denna kommer jag skriva om sedan.

Eat Pray Love

Som för många andra så var det denna bok/film som förändrade mitt liv. Första gången jag såg den så gillade jag den. Den var mysig, en mysig och färgglad film med Julia Roberts. Jag valde att titta på filmen bara för att hon var med, då hon har varit en av mina favoritskådespelerskor sedan jag var tonåring. Hade inte hört något om filmen tidigare, visse inte alls vad den handlande om och att den var verklighetsbaserad. Men det var först senare som den film talade till mig. Jag såg den flera gånger om med helt nya ögon. En helt ny värld öppnade sig för mig. Jag såg filmen i helt andra färger, nyanser och dimensioner. Den talade verkligen till mig. Denna gråa och trötta småbarnsmamman måste förändra hennes liv innan hon blev galen. Måste bryta det tråkiga mönstret.  Göra något annat. Utveckla mig själv, finna mig själv. Kunde inte fortsätta att famla runt i detta mörker, utan varken mening eller mål.

Så när min man kom och berättade för mig att han ville skiljas så blev jag inte chockad, inte så himla chockad som jag borde ha blivit. 

Jag nästan omfamnade denna förändring med öppna armar, även om jag grät den mesta tiden. För jag insåg ganska fort att det nya livet skulle få vänta. Nu var jag ju tvungen att bygga upp ett liv för mig och min son. Få min son att känna sig trygg, mitt egna liv fick jag lägga på hyllan.

Vi skilde oss aldrig, vi flyttade ihop igen och byggde upp vårat gemensamma liv igen.

Jag glömde bort filmens budskap och dess påverkan på mig. Tiden gick, 2013 en vacker september dag, satte jag mig ned på vardagsrumsgolvet med tända ljus framför mig och "konverterade" till Buddhismen. Buddhismen hade sedan många år legat mig varmt om hjärtat. Jag är inte direkt  en praktiserande buddhist. Men jag var eller är inte en direkt praktiserande kristen heller.

Vid 38 års ålder vaknade jag upp igen när jag såg filmen. Den talade till mig åter igen i andra dimensioner, andra nyanser denna gång. När jag såg filmen igen så kändes det som om jag såg

Jag  filmen för första gången. Den talade sitt språk ännu tydligare denna gång.

Där och då började min nya resa. En resa som skulle få mig att vända ut och in på mig själv, ifrågasätta mig själv och min existens. Ifrågasätta allt som hör livet till. Jag ifrågasatte Gud, Jesus, Buddha, meningen med livet. Varför det finns så mycket hat i världen, krig, svält sjukdomar, liv och död. Återigen stod jag där och fumlade i mörkret.

Jag och en väninna spenderade många timmar tillsammans då vi samtalade om just detta. Vi kom fram till att vi två är "Sökare". Och med det menade vi: att vi söker svaren på våra frågor, söker efter något stort, svaret på livets alla frågor. Sökande efter oss själva.

Denna resa är både underbar och läskig. Mycket ensam kan den också vara, det finns liksom inte så många i ens närhet som man kan prata med, vågar inte prata med alla om en sådan här resa. Man är eller i alla fall jag rädd för att bli utskrattad och hånad bakom ryggen. Jag vill ju inte uppfattas som galen och konstig. Borde visserligen vara van då jag hela mitt liv har varit lite annorlunda, lite av en enstörning. Något jag inte brytt mig särskilt mycket om, då jag aldrig velat vara som alla andra. Har alltid velat vara mig själv. Men ju äldre jag har blivit desto mer känslig har jag blivit, mera skör. Viljan att vilja passa in har blivit mer viktig. Jag vet inte varför. Men jag vill tillhöra något! Hitta en gemenskap. Men framför allt så vill jag hitta mig själv.

När jag klev på denna resa så kunde jag för allt i världen inte förstå att den skulle bli så himla utlämnade, jag känner mig naken. Som om jag står naken framför en spegel och ser på mig själv. Och det jag ser framför mig är en ensam, osedd, osäker kvinna, en kvinna som är livrädd för att åldras. Inte för att åldras och bli gammal, utan att åldras utan att uppleva mina drömmar. Att se sig själv, att möta sin egna sanning är verkligen ett uppvaknande. 

Jag håller nu på att öppna mig själv, börjar förstå mig själv bit för bit.

Jag känner mig fortfarande vilsen, famlar fortfarande i mörkret. Hade hoppats på att jag kommit längre efter 2 år. Jag hade hoppats på att hitta mer av mig själv nu. Så ja, jag befinner mig alltså på denna resa fortfarande. En jobbig resa som sagt, utlämnande, ganska så ensam, men samtidigt underbar.

Jag vet att jag kommer bli den person jag hoppas på att vara, en dag. Jag kommer att möta mig själv och se på mig själv med varma ögon en dag och känna mig stolt över den resa jag tagit.

Men om jag kommer möta "henne" nu i det här livet eller om jag kommer möta henne i livet efter döden vet jag inte. Men en dag.

Tack älskade Liz Gilbert för att du gjorde denna resa, tack för att du skrev ned den och gav ut den i bokform så att vi andra fick följa din resa. Tack för att du väckte mig och många med mig med dina ord! Tack för att du fick mig att välja denna resa, tack för att du fick mig att våga ta det stora steget och börja denna resa, en resa för mig själv, mitt välmående. Tusen tack för att du öppnade mina ögon!

Måndagstankar...

Så mycket tankar denna måndag, de bara fladdrar och far inne i skallen på mig. Jag försöker för allt i världen att inte fastna i dem och låta dem ta över hela min dag. Eller ta över hela mitt väsen. För det orkar jag inte mer. Jag orkar inte att leva i denna bubbla längre. En mörk, grå-dassig skit bubbla.

Det är dags att jag tar tag i detta och ser till att det är jag som går ut som vinnaren i det här. För mitt mående har inte bara gått ut över mig, min familj utan mitt jobb också då jag har varit hemma så himla mycket nu under våren. Ja, i mars var jag sjukskriven på grund av någon sorts virusinfektion - nej inte corona! Men efter det så har jag haft det riktigt kämpigt. Min skalle har gått på högvarv, min kropp har känts tung som betong och totalt slut. Ingen som helst ork.

Jag har nu varit hemma i en vecka igen, trött, super trött, super trött och super nedstämd. Har varit i kontakt med vårdcentralen, lämnat en massa olika blodprover och fått tid för samtal. Vilket bara är bra.

För nu tänker jag inte låta detta mående ta över mitt liv.

Sommaren ligger för våra fötter, härliga, lata, varma sommardagar. Semestern ligger runt hörnet. 5 arbetspass kvar till min semester börjar. ( Hade inte tänkt räkna arbetspassen, men i dag blev det så i alla fall ) Och sommaren och semestern är något jag verkligen längtat till detta år.

Denna sommar kommer ju verkligen vara annorlunda. Det blir först och främst det andra året i rad som vi blir hemma och inget Danmark. Men vad göra när vi lever i en pandemi? Det är bara att bita ihop och resa sig och gå vidare.

Helst av allt så hade jag ju velat ligga på en strand i Danmark i sommar och lapa en massa sol! Hahha, låter det som jag? Nej absolut verkligen inte. Jag är absolut ingen ligga-på-stranden-människa i flera timmar och bara befinna sig i solen. Ja, när jag var barn kanske men inte nu som vuxen. Jag blir så himla rastlös. Jag lever dessutom ihop med två badkrukor. Kocken han fryser hela tiden i vattnet, i stället för att röra på sig och njuta av vattnet som en annan gör så står han still och fryser. Junior han har absolut inte ärvt "badsinnet" ifrån mig. Han har ärvt pappans "badkrukasinne" vilket jag tycker är fruktansvärt tråkigt! Så vad skall jag då göra på stranden en hel dag? Ligga och plågas i solen och antigen få solsting? Bränna mig och se ut som en nykokt kräfta? Nej, inte vad jag gillar.

Jag är inte någon soldyrkare direkt. Jag är hellre ute och rör mig i värmen och upplever något nytt. För bada har jag ju gjort så himla mycket i min barndom! 

Är jag på semester någonstans, hemma här i Sverige eller i Danmark så vill jag upptäcka den staden jag befinner mig! Äta gott, titta, känna, klämma - ja använda alla mina sinnen.

Samtidigt så älskar jag stranden och havet. Men på kvällen, när solen inte är lika varm, stranden inte är överfylld med badgäster. Att sitta på en filt, köra ned tårna i sanden och känna dess värme och sila sand mellan fingrarna, ja det är livet. Det är bland det härligaste som finns. Att sitta och titta ut över havet och bara samla sina tankar. Ack så härligt.

Och mumsa på en mjukglass som är så kall så det nästan ilar i tänderna. Ja det är livet! Ljumma sommar kvällar, brisen som kommer från havet, skriande fiskmåsar och den där mjukglassen! Och jag lovar er, mjukglass i Danmark wow så god den är och speciellt med Guff-guff på!

I fredags var det fullmåne! Vilket innebär Fullmåne ritual/meditation.

I fredags var det första gången som jag satte mig ned och mediterade med tillsammans med mina kristaller. Jag valde att sätta mig i köket, det enda rummet som var ren städat och fräscht. Jag valde också detta rum på grund av det härliga ljuset.

Jag plockade fram det som jag ville ha med mig när jag mediterade. Det vill säga mina renade kristaller. (Kristallerna hade fått renats först i en liten stund i vatten - väldigt viktigt att hålla koll på vilka kristaller man kan rena med vatten. Vill du veta vilka så gå gärna in på Oh la Moon och läs på. Själv la jag mina i en vacker glasskål med lite vatten. Man kan även ha lite Himalayasalt eller lite blommor för att rena och boosta dem lite extra. Vilket jag inte gjorde dock. Jag använde bara vatten.)

Jag tog även fram ett ljus som jag för några år sedan fick av Kocken. På detta ljus står texten: A candle may melt and its fire may die. But the love you`ve given me me will always stay as a flame in my heart"

Jag valde detta ljus med denna text av den enkla anledningen för att min meditation skulle just handla om kärlek. Att ge kärlek till mig själv, till alla runt omkring mig och att få kärlek tillbaka.

Jag ställde ifrån mig allt på köksbordet, hämtade mina kristaller från vattenbadet. Öppnade fönstret. 

Jag ställde ljuset framför mig, med texten synlig mot mig. Runt ljuset som en krans la jag mina kristaller, varvade med mina vanliga vita stenar. Sedan gjorde jag likadant med blommorna som jag fick av min man i morsdag present.

Hade datorn en bit bort, satte igång min favorit meditations musik. Ett mantra som jag bara älskar. Och bland dem första jag lärde mig.

Om mani padme hum!

Om mani padme hum betyder: Juvelen  lotusblomman. Och används för medkänsla och acceptans. Men den egentlige definitionen är dess effekt! Och då blir tolkningen denna: När hjärtat och sinnet är i balans - då är allt möjligt!

Jag tände min Palo Santo ( en liten träbit som används som rökelse ) renade mig själv i röken, den underbara doften. En ren, varm och härlig doft. Svår att beskriva. Jag renade mig i cirklar över huvudet och över hela kroppen. 

Gjorde sedan likadant med mina kristaller. Ritade cirklar i luften med min Palo Santo ovanför kristallerna och mina blommor.

Följde med i mantrat. Upprepade Om mani padme hum, för att koncentrera mig. Tänkte på andningen och lyssnade på orden.

Sedan valde jag två kristaller till min meditation och till mina intentioner.

Jag valde min nya och vackra rosenkvarts kluster och min trumlade clear quartz ( bergskristall )

Jag la dem framför mig på bordet. Tog fram min anteckningsbok och tog min penna i handen ( som jag förlåt glömt nämna att jag hade med mig ). Tog ett djupt andetag och började tänka över mina intentioner för kommande månad. 

Jag satte mig till rätta på stolen, men mina kristaller i varsin hand, tog djupa andetag, in genom näsan och ut genom munnen. Grunda dig.

När jag tänkt över mina intentioner så fattade jag min penna och skrev ned dem i min anteckningsbok.

När jag var klar så blundade jag och stängde boken och la i från mig pennan.

Lutade mig tillbaka i stolen, tog mina kristaller och började åter igen andas. Koncentrerade mig på andningen tills jag kände ett lugn inom mig.

Så satt jag en stund, tänkte över mina intentioner.

När jag kände mig klar efter en stund så tog jag upp rosenkvartsen mot munnen och blåste in mina intentioner i den.

När jag var klar så satt jag stilla en stund och bara blundade, lyssnade på musiken som spelades i bakgrunden.

Tackade min kristall för den hjälp den kommer att ge mig den kommande månaden.

Jag vet inte om jag gjorde detta på rätt sätt, jag vet inte om jag gjorde sakerna i rätt ordning, om jag gjorde rätt ihuvudtaget. Men alla är vi nybörjare någon gång.

Jag kände mig i alla fall lugn, glad och mådde bra efter åt. 

Dock så tror jag att det inte finns några rätt eller fel när det kommer till Full Moon eller New Moon ritualer!

Alla hittar vi dem sätt vi själva tycker känns rätt och bra för en själv.

Men vill man få inspiration, eller veta mer hur man kan göra så gå in på Oh la Moon hemsida och leta dig fram till dessa ritualer och läs på!

Namaste! 🙏

We fell a sleep...

We fell asleep in one world and woke up in a another.

Suddenly Disney is out of magic, Paris in no longer romantic, New York dosent stand up anymore.

The chinese wall is no longer a fortress and Mecca is empty.

Hugs and kisses suddenly become weapons and not visiting parents and friends becomes an act of love.

Suddenly you realize that power, beauty and money are worthless and cant get you the oxygen you're fighting for.

The world continues its life and it is beautiful, it only puts humans in cages.

I think it's sending us a message:

You are not truly necessary. The air, earth, water and sky without are fine. When you come back, remember that you are my guests, not my master!

Hittade denna text på Shannen Doerthys ( Brenda Walsh i Beverly Hills ) instagram: theshando i början av corona krisen. Jag har sett den på många andra ställen under lång tid, jag skrev ned den på ett papper och tappade bort det. Men nu idag så hittade jag det igen och kände att nu måste jag skriva upp den här på bloggen. Både jag och Shannen vet inte vem författaren till denna text är. Vilket är så synd för dessa ord är så slående rätt. Finns så himla mycket sanning i dem.

Vi lever verkligen in en helt ny värld, en helt ny tid. En värld som för oss är så himla skrämmande, ny och ovanlig. Allt är så främmande och ingen vet hur den nya tiden efter corona krisen kommer att vara.

Jag hoppas att denna pandemi för med sig något gott, att vi människor tar lärdom av den. Att vi vaknar upp och inser att förändringar måste ske. Vi kan inte fortsätta leva sen som vi alltid gjort.

Vi måste vakna upp och inse hur vi behandlar Moder Natur, hur vi behandlar alla djur, djur arter som dör ut en efter en. Vi måste vakna upp och inse hur vi behandlar oss själva. Att vi tar varandra för givet. För förstör för oss själva och kommande generationer!